När betalningar försenas kan både dröjsmålsränta och inkassoränta tillkomma, men många blandar ihop dessa begrepp. Dröjsmålsränta är en kompensation för att pengar förlorar värde över tid, medan inkassoränta täcker borgenärens faktiska kostnader för att driva in skulden. Att förstå skillnaden är viktigt för att kunna bedöma om avgifterna är rimliga.
Vad är dröjsmålsränta?
Dröjsmålsränta är en ränta som ska kompensera borgenären för att pengar förlorar värde under den tid betalningen dröjer. Det är alltså inte en straffavgift utan en ersättning för den ekonomiska förlust som uppstår när pengar inte betalas i tid.
Dröjsmålsräntan regleras i räntelagen och beräknas från förfallodagen fram till dess att betalning sker. Räntan ska spegla den allmänna kostnad som uppstår när man inte har tillgång till sina pengar under en viss tid.
För konsumentfordringar (skulder som privatpersoner har till företag) är dröjsmålsräntan 2026 procent över diskontot. För kommersiella fordringar (företag till företag) är räntan 8 procent över diskontot. Denna skillnad beror på att konsumenter anses behöva särskilt skydd.
Dröjsmålsräntan börjar löpa automatiskt från förfallodagen, även om borgenären inte påminner om skulden. Det krävs ingen särskild påminnelse eller krav för att räntan ska börja löpa - den uppstår kraft av lag så fort betalningen är försenad.
Vad är inkassoränta?
Inkassoränta är en ersättning för de faktiska kostnader som borgenären har för att driva in en obetald fordran. Till skillnad från dröjsmålsräntan är detta en ersättning för konkreta åtgärder som borgenären vidtar för att få betalt.
Inkassoräntan regleras i inkassolagen och kan endast tas ut under förutsättning att borgenären faktiskt vidtar inkassoåtgärder. Det räcker alltså inte med att bara skicka en påminnelse - det måste vara fråga om mer omfattande åtgärder.
För konsumentfordringar är inkassoräntan maximerat till 24 procent per år. För kommersiella fordringar finns ingen övre gräns, men räntan måste vara skälig och motsvara de faktiska kostnaderna för inkassoverksamheten.
Inkassoräntan börjar löpa först när inkassoverksamhet påbörjas, vilket oftast sker efter det att ordinarie påminnelser skickats utan resultat. Borgenären måste kunna visa att de faktiskt har kostnader som motiverar inkassoräntan.
Skillnaderna mellan dröjsmålsränta och inkassoränta
Den viktigaste skillnaden ligger i syftet med de två räntetyperna. Dröjsmålsräntan kompenserar för pengarnas värdeminskning över tid, medan inkassoräntan ersätter faktiska kostnader för indrivning av skulden.
Tidpunkt för när räntan börjar löpa
Dröjsmålsräntan börjar löpa automatiskt från förfallodagen, medan inkassoräntan först börjar när borgenären startar aktiva inkassoåtgärder. Detta innebär att dröjsmålsräntan kan löpa under en längre period än inkassoräntan.
Många gäldenärer tror felaktigt att ingen ränta löper förrän de får en påminnelse eller inkassokrav. Detta är alltså inte korrekt - dröjsmålsräntan börjar löpa omedelbart när betalningsfristen passerat.
Räntesatsernas storlek
För konsumentfordringar 2026 är dröjsmålsräntan betydligt lägre än inkassoräntan. Medan dröjsmålsräntan ligger på några få procent över diskontot, kan inkassoräntan vara upp till 24 procent per år.
För kommersiella fordringar är förhållandet det omvända - dröjsmålsräntan är högre (8 procent över diskontot) medan inkassoräntan ska vara skälig i förhållande till faktiska kostnader, vilket ofta innebär lägre nivåer än 24 procent.
Krav på faktiska kostnader
Dröjsmålsräntan är en schablonersättning som inte kräver att borgenären visar faktiska förluster. Inkassoräntan däremot ska motsvara verkliga kostnader som borgenären har för inkassoverksamheten.
Detta innebär att borgenären vid tvist om inkassoräntan måste kunna redovisa vilka faktiska kostnader som motiverar räntan. För dröjsmålsräntan behöver ingen sådan redovisning ske.
När kan båda räntetyperna tas ut samtidigt?
Det är fullt möjligt att både dröjsmålsränta och inkassoränta tas ut för samma fordran, men de täcker olika perioder och olika kostnader. Dröjsmålsräntan löper från förfallodagen, medan inkassoräntan tillkommer när inkassoverksamhet påbörjas.
Under den period då inkassoverksamhet pågår kan alltså båda räntetyperna löpa parallellt. Det viktiga är att de inte dubbelt ersätter samma kostnad eller förlust.
Borgenären måste dock vara tydlig med vilken typ av ränta som avses i sina krav och fakturor. Gäldenären har rätt att få veta exakt vad olika avgifter avser och hur de beräknats.
Praktiska exempel på skillnaderna
Exempel 1: Försenad fakturabetalning
Anna får en faktura på 10 000 kronor med betalningsdag den 15 januari 2026. Hon glömmer att betala och företaget skickar första påminnelsen den 1 februari. Anna betalar fortfarande inte och den 15 februari startar företaget inkassoverksamhet genom ett inkassoföretag.
I detta fall börjar dröjsmålsräntan löpa från den 16 januari (dagen efter förfallodagen) och fortsätter tills Anna betalar. Inkassoräntan börjar först den 15 februari när inkassoverksamheten startar. Under perioden 15 februari och framåt löper alltså både dröjsmålsränta och inkassoränta.
Om Anna betalar den 1 mars kommer hon att betala: ursprunglig skuld (10 000 kr) + dröjsmålsränta för 45 dagar + inkassoränta för 15 dagar + eventuella inkassokostnader enligt lag.
Exempel 2: Företagsskuld med kommersiella villkor
Byggföretaget ByggiAB har en obetald faktura på 50 000 kronor från leverantören MaterialCorp med förfallodag 1 december 2025. Trots påminnelser betalar ByggiAB inte och MaterialCorp anlitar inkassoföretag den 1 februari 2026.
Eftersom detta är en kommersiell fordran (företag till företag) blir dröjsmålsräntan 8 procent över diskontot från den 2 december 2025. Inkassoräntan sätts till 18 procent per år från den 1 februari 2026, vilket MaterialCorp motiverar med sina faktiska inkassokostnader.
När ByggiAB slutligen betalar den 15 mars 2026 har de ackumulerat både dröjsmålsränta för 104 dagar och inkassoränta för 43 dagar, utöver de ursprungliga 50 000 kronorna och inkassokostnaderna.
Viktiga slutsatser
- Olika syften: Dröjsmålsränta kompenserar för pengarnas värdeminskning medan inkassoränta täcker faktiska inkassokostnader - förstå skillnaden för att kunna ifrågasätta orimliga avgifter.
- Automatisk start: Dröjsmålsräntan börjar löpa automatiskt från förfallodagen utan krav på påminnelse, medan inkassoräntan först tillkommer vid aktiva inkassoåtgärder - detta påverkar den totala kostnaden betydligt.
- Olika räntesatser för konsumenter: Som konsument har du starkare skydd med lägre dröjsmålsränta men högre maximerad inkassoränta - känna till dina rättigheter kan spara pengar.
- Krav på dokumentation: Borgenären måste kunna bevisa faktiska kostnader för inkassoränta men inte för dröjsmålsränta - begär alltid specifikation av avgifter du ifrågasätter.
- Parallell löptid möjlig: Båda räntetyperna kan löpa samtidigt under inkassoperioden, men de får inte dubbelt ersätta samma kostnad - kontrollera att du inte blir överdebiterad.