Inkassoföretagens rätt att ta ut avgifter regleras av inkassolagen och får endast omfatta faktiska kostnader som påminnelseavgifter, handläggningskostnader och vissa rättsliga avgifter, inte påhittade eller oskäliga belopp.
Som gäldenär är det viktigt att förstå vilka avgifter som inkassoföretag faktiskt har rätt att debitera enligt svensk lag. Många människor känner sig osäkra när de får inkassokrav med olika avgifter, och det är lätt att betala mer än man egentligen är skyldig. Genom att känna till regelverket kan du skydda dig mot oskäliga krav och onödiga kostnader.
I denna artikel går vi igenom vad som gäller för inkassoföretagens avgifter enligt gällande lagstiftning 2026, vilka avgifter som är tillåtna och vilka som är otillåtna, samt vad du kan göra om du anser att avgifterna är för höga eller felaktiga.
Vilka avgifter får inkassoföretag ta ut?
Enligt inkassolagen får inkassoföretag endast ta ut avgifter som motsvarar faktiska kostnader för inkassoverksamheten. Detta innebär att avgifterna måste vara rimliga och proportionerliga i förhållande till den utförda tjänsten. Inkassoföretag får inte ta ut avgifter som är högre än vad som krävs för att täcka de faktiska kostnaderna.
De huvudsakliga avgifter som inkassoföretag får ta ut är påminnelseavgifter, handläggningskostnader för inkassoverksamhet och vissa rättsliga avgifter. Alla dessa avgifter måste vara skäliga och stå i proportion till det arbete som utförts.
Ett viktigt krav är att inkassoföretaget måste kunna redovisa och motivera varje avgift de tar ut. De kan inte bara uppfinna avgifter eller använda standardbelopp utan koppling till faktiska kostnader. Gäldenären har alltid rätt att begära en specifikation av avgifterna och förklaring av vad de avser.
Avgifterna får dessutom endast tas ut för arbete som faktiskt har utförts. Om inkassoföretaget exempelvis skickar ett brev men gäldenären betalar innan brevet hinner fram, kan de inte debitera för ytterligare åtgärder som inte genomförts.
Påminnelseavgifter och deras begränsningar
Påminnelseavgifter är de vanligaste avgifterna som inkassoföretag tar ut och regleras av lagen om påminnelse och inkasso. För första påminnelsen får företaget ta ut högst 60 kronor, och för andra påminnelsen högst 180 kronor. Dessa belopp är fastställda i lag och får inte överskridас.
Det är viktigt att veta att påminnelseavgifter endast får tas ut om gäldenären verkligen har fått påminnelsen. Om påminnelsen inte når fram eller om det finns tvivel om leveransen, kan gäldenären bestrida avgiften. Inkassoföretaget måste kunna bevisa att påminnelsen har skickats på rätt sätt.
Företaget får inte heller ta ut flera påminnelseavgifter för samma skuld under samma period. Om du har fått en påminnelse och bestrider skulden eller begär betalningsuppskov, får de inte skicka ytterligare påminnelser och ta ut nya avgifter förrän tvisten är löst.
Handläggningskostnader för inkassoverksamhet
Utöver påminnelseavgifter får inkassoföretag ta ut avgifter för handläggning av inkassoärendet. Dessa avgifter ska täcka företagets faktiska kostnader för att hantera ärendet, såsom administration, korrespondens och uppföljning. Avgifterna måste vara skäliga och får inte överstiga de verkliga kostnaderna.
Handläggningsavgifter beräknas vanligtvis baserat på den tid som läggs ned på ärendet och kan variera beroende på ärendets komplexitet. Enkla ärenden ska ha lägre avgifter än komplicerade ärenden som kräver mer arbete. Inkassoföretaget måste kunna redovisa hur mycket tid som lagts ned och vilka arbetsmoment som utförts.
Det finns ingen fast övre gräns för handläggningsavgifter i lagen, men de måste vara proportionerliga. Om avgifterna verkar oskäligt höga i förhållande till skuldbeloppet eller det arbete som utförts, kan gäldenären bestrida dem. Som tumregel bör handläggningsavgifter inte överstiga några procent av det ursprungliga skuldbeloppet för enkla ärenden.
Otillåtna avgifter och oskäliga krav
Det finns flera typer av avgifter som inkassoföretag inte får ta ut enligt svensk lag. Företag som tar ut otillåtna avgifter bryter mot inkassolagen och kan drabbas av sanktioner från Kronofogdemyndigheten, som är tillsynsmyndighet för inkassoverksamhet.
Inkassoföretag får inte ta ut avgifter för verksamhet som inte är inkassoverksamhet enligt lagens definition. De får inte heller ta ut avgifter som är oskäligt höga eller som inte motsvarar faktiska kostnader. Avgifter som endast syftar till att generera vinst utan att motsvara utfört arbete är förbjudna.
Särskilt problematiska är så kallade "expeditionsavgifter" eller "administrativa avgifter" som vissa företag försöker ta ut utan att kunna specificera vad de avser. Sådana avgifter är ofta otillåtna om de inte kan motiveras med konkret utfört arbete.
Inkassoföretag får inte heller ta ut avgifter retroaktivt för arbete som utförts innan de fick fullmakt från borgenären. Alla avgifter måste avse arbete som utförts efter det att företaget officiellt övertagit ärendet.
Påhittade avgifter och dubbeldebitering
En vanlig typ av otillåten avgift är så kallade påhittade avgifter som inte motsvarar något verkligt utfört arbete. Exempel på sådana avgifter kan vara "registreringsavgifter", "databehandlingsavgifter" eller "systemavgifter" som företag försöker ta ut utan att kunna visa att de motsvarar faktiska kostnader.
Dubbeldebitering är också förbjuden, vilket innebär att inkassoföretag inte får ta ut flera avgifter för samma arbetsmoment. Om de exempelvis tar ut en avgift för att skicka ett brev, får de inte sedan ta ut en separat avgift för "posthantering" eller "kuvertning" för samma brev.
Inkassoföretag får inte heller ta ut avgifter för rutinmässigt administrativt arbete som är en naturlig del av inkassoverksamheten. Sådan administration anses vara inbyggd i de ordinarie påminnelse- och handläggningsavgifterna.
Räntor och dröjsmålsränta
Förutom inkassoavgifter kan gäldenären också bli skyldig att betala ränta på skulden. Dröjsmålsränta får tas ut från förfallodagen enligt räntelagen och är för närvarande 8 procent plus referensräntan per år. Denna ränta får inkassoföretaget ta ut på borgenärens vägnar.
Det är viktigt att skilja mellan ränta på skulden och inkassoavgifter. Räntan är en ersättning för att borgenären inte fått sina pengar i tid, medan inkassoavgifterna är ersättning för inkassoföretagets arbete. Inkassoföretag får inte ta ut ränta på sina egna avgifter utan endast på den ursprungliga skulden.
Om det finns oklarheter kring ränteberäkningen eller om räntan verkar för hög, bör gäldenären begära en specifikation som visar hur räntan beräknats och från vilken tidpunkt den påbörjats.
Rättsliga avgifter och domstolskostnader
När ett inkassoärende övergår till rättslig process kan ytterligare kostnader uppstå. Inkassoföretag får ta ut avgifter för rättslig hjälp och representation, men även dessa avgifter måste vara skäliga och motsvara faktiskt utfört arbete. Avgifterna för juridisk rådgivning och processkostnad måste vara rimliga i förhållande till ärendets art och komplexitet.
Om ärendet går till domstol och borgenären vinner målet, kan gäldenären bli skyldig att betala rättegångskostnader. Dessa kostnader fastställs dock av domstolen och inkluderar vanligtvis domstolens avgift och borgenärens rättegångskostnader som advokatkostnader och andra processrelaterade utgifter.
Det är viktigt att förstå att inkassoföretag inte automatiskt får ta ut avgifter för att förbereda en eventuell rättsprocess. Avgifter får endast tas ut för arbete som faktiskt utförts, och om ärendet löses innan rättslig process inleds, kan de inte debitera för förberedelser som inte använts.
Gäldenären har alltid rätt att begära specifikation av alla rättsliga avgifter och kan bestrida avgifter som verkar oskäliga eller som inte kan motiveras med konkret utfört juridiskt arbete.
När avgifter kan bestrides
Gäldenären har flera möjligheter att bestrida inkassoavgifter som de anser är felaktiga eller oskäliga. Det första steget är ofta att kontakta inkassoföretaget direkt och begära en detaljerad specifikation av alla avgifter samt förklaring av vilket arbete som ligger bakom varje avgift.
Om inkassoföretaget inte kan ge en tillfredsställande förklaring eller om avgifterna fortfarande verkar oskäliga, kan gäldenären vända sig till Kronofogdemyndigheten som har tillsyn över inkassoverksamhet. Kronofogden kan granska ärendet och besluta om sanktioner mot företag som tar ut otillåtna avgifter.
I vissa fall kan det också vara aktuellt att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) eller att väcka talan i domstol. Det är dock viktigt att samla all dokumentation och kommunikation med inkassoföretaget som bevis för att avgifterna är felaktiga eller oskäliga.
Praktiska exempel på avgiftshantering
Exempel 1: Oskälig expeditionsavgift på mobilräkning
Sara fick ett inkassokrav på 800 kronor för en obetald mobilräkning på 350 kronor. Utöver den ursprungliga skulden och lagliga påminnelseavgifter på totalt 240 kronor, hade inkassoföretaget lagt till en "expeditionsavgift" på 210 kronor. När Sara begärde specifikation kunde företaget inte förklara vad expeditionsavgiften avsåg eller vilket konkret arbete som utförts för detta belopp. Efter att Sara kontaktade Kronofogdemyndigheten och hänvisade till inkassolagen tvingades företaget att ta bort den otillåtna avgiften. Sara behövde slutligen bara betala den ursprungliga skulden plus lagliga påminnelseavgifter, totalt 590 kronor istället för 800 kronor.
Exempel 2: Dubbeldebitering av administrativa kostnader
Magnus fick ett inkassokrav där företaget tagit ut både en "handläggningsavgift" på 150 kronor och en separat "administrationsavgift" på 95 kronor för samma ärende. När Magnus undersökte avgifterna upptäckte han att båda avgifterna avsåg samma typ av administrativt arbete - hantering av hans ärende och korrespondens. Detta är ett exempel på förbjuden dubbeldebitering där inkassoföretaget försöker ta betalt två gånger för samma arbete. Efter att Magnus påpekade detta och hänvisade till regelverket, accepterade företaget att ta bort den ena avgiften. Magnus sparade 95 kronor genom att ifrågasätta de otydliga avgifterna.
Vad du kan göra vid oskäliga avgifter
Om du misstänker att ett inkassoföretag tagit ut oskäliga eller otillåtna avgifter finns det flera konkreta steg du kan ta för att skydda dina rättigheter. Det första och viktigaste steget är att alltid begära en detaljerad specifikation av alla avgifter från inkassoföretaget.
Kontakta inkassoföretaget skriftligt och begär att de redovisar exakt vilket arbete som utförts för varje avgift. De måste kunna förklara vad varje kostnad avser och varför beloppet är rimligt. Spara all korrespondens för framtida referens, då detta kan behövas som bevis om ärendet eskalerar.
Om företaget inte kan ge tillfredsställande svar eller om avgifterna fortfarande verkar oskäliga, dokumentera allt och vänд dig till Kronofogdemyndigheten som har tillsynsansvar. De kan granska ärendet och vidta åtgärder mot företag som bryter mot inkassolagen.
Som sista utväg kan du även överväga att vända dig till Allmänna reklamationsnämnden eller anlita juridisk hjälp om skuldbeloppet är betydande. Kom ihåg att du alltid har rätt att bestrida avgifter som inte följer lagens krav.
Förebyggande åtgärder och rättigheter
För att undvika problem med oskäliga inkassoavgifter är det viktigt att känna till sina rättigheter från början. Läs alltid igenom inkassokrav noggrant och ifrågasätt avgifter som verkar höga eller oklart motiverade. Du har rätt att begära uppskov med betalning medan avgifterna utreds.
Behåll all dokumentation från kommunikation med inkassoföretag och gör anteckningar om viktiga telefonsamtal. Detta kan vara avgörande om du senare behöver bevisa att avgifter är felaktiga eller att företaget gett felaktig information.
Kom också ihåg att du kan begära att få kommunicera skriftligt istället för per telefon, vilket ger dig bättre kontroll och dokumentation av vad som sägs. Inkassoföretag är skyldiga att respektera sådana önskemål enligt god inkassosed.
Nya regler och utveckling 2026
Inkassolagstiftningen har skärpts under senare år för att bättre skydda gäldenärer mot oskäliga avgifter. Kronofogdemyndighetens tillsyn har intensifierats och företag som bryter mot regelverket riskerar nu hårdare sanktioner, inklusive indragning av inkassotillstånd.
Från 2026 har också kraven på transparens förstärkts, vilket innebär att inkassoföretag måste vara ännu tydligare med att specificera och motivera sina avgifter. Företag måste nu aktivt informera gäldenärer om deras rättigheter och om möjligheten att bestrida avgifter.
En annan viktig utveckling är att Kronofogdemyndigheten nu publicerar mer vägledande information och exempel på vad som är tillåtna respektive otillåtna avgifter. Detta gör det lättare för gäldenärer att bedöma om avgifter är rimliga och att agera om de inte är det.
Den ökade medvetenheten och skärpta tillsynen har lett till att många inkassoföretag blivit mer försiktiga med sina avgifter, vilket gynnar konsumentskyddet. Samtidigt är det viktigt att gäldenärer fortsätter att vara vaktsamma och ifrågasätta avgifter som verkar oskäliga.